Posts Tagged ‘film’

0:30:
Hirokazu Koreedas film (幻の光) visas idag (söndag) på Sture klockan 14.00. Jag ska se den – efter att jag sovit.

17:50:
Det här var en av de bästa filmerna jag sett på mycket länge. Att huvudpersonerna talar svårbegriplig kansai- och hokuriku-ben gör inte filmen mindre sevärd.

Annonser

Den traditionella estetiken i Kenji Mizoguchis jidaigeki är det som gör honom till en så fantastisk regissör. Även hans gendaigeki (som till exempel ”Skammens gata”, 赤線地帯) är bra – men det är främst filmer i stil med ”Fogden Sanshō” (山椒大夫) och ”Sagor om en blek och mystisk måne efter regnet” (雨月物語) som är oöverträffliga.

Igår tog jag gröna linjens tunnelbana till Bagarmossen, klev av och började gå i den riktning jag trodde att Nackareservatet låg. Det var mulet, dimmigt och alla små gångvägar bland bostadshusen i den lilla förorten var täckta med ett härligt täcke av is, som inte blev mindre hala av det ständiga duggregnet. Efter att ha frågat ett par andra promenerande fick jag känslan av att gränsen för var det enorma området Nackareservatet gick över i bostadsområde måste vara mycket vag. Efter att helt planlöst ha försökt ta mig in i det mest skoglika jag kunde hitta ett par tre, eller fyra, gånger – bara för att misslyckas varje gång – lyckades jag slutligen hitta något som åtminstone måste ha varit utkanten på naturreservatet. Jag bestämde mig för att stanna där en stund. Jag filmade lite (se nedan). Intill den frusna floden åt jag min matsäck, sedan vände jag om och försökte hitta vägen tillbaka till tunnelbanestationen. Det gick bättre än väntat till en början, men när jag väl blivit säker på att jag var på rätt väg svängde jag åt fel håll och tog en ”omväg” (som senare skulle visa sig vara en genväg om jag tagit den redan från början).

Väl hemma försökte jag ta reda på hur jag hade rört mig i området och var denna ”skog” ligger i förhållande till det egentliga Nackareservatet. Här är en liten karta som illustrerar min tvåtimmarspromenad i Bagarmossen och Brotorp:
bagarmossen
Rött är promenaden innan lunch.
Blått är promenaden efter lunch.
Området inom den gröna cirkeln är den s.k. ”skogen”.
Själva naturreservatet börjar ungefär där jag vände om för att gå tillbaka, och breder ut sig långt ovanför och till höger om kartan.

Jag hade tänkt försöka ta mig ut i naturen mer eller mindre varje helg, för att se vad som händer. Det kanske framgick av några av de nu borttagna 132 tidigare inläggen att jag (milt sagt) är ganska trött på staden. Utflykter (bokstavligen?) är mitt sätt att göra något åt saken. Gårdagens var mer ett testförsök än något annat.
Nästa vecka hade jag tänkt mig åka ut till Tyresta nationalpark och naturreservat för att uppleva den svenska urskogen. Vad som sedan händer får vi se.